Ja idag är det verkligen lillördag i detta hus! Vad härligt det känns : )
Jag fick en kommentar om att min blogg bara innehåller annonser och samarbeten. Det håller jag verkligen inte med om! Jag sprider ut det så gott det går och försöker ha så många ”vanliga” inlägg som möjligt. Periodsvis blir det mer, ibland mindre. Sponsrade inlägg och adlinks är något som måste finnas där för att som bloggare kunna tjäna pengar. Använder jag adlinks så skriver jag ju ändå om sådant som jag gillar eller som jag har på mig i en outfit och som jag själv klickat hem. Jag har inte så värst många samarbetsinlägg heller utan väljer sådant som passar in så tycker det är konstigt om det skulle störa. Jag ser en del bloggar som har samarbeten var och varannat om inte nästan varje inlägg ungefär och det om något tycker jag är skittrist såklart. Jag vill ju gärna läsa mer personligt däremellan. Så att det klagas här känns lite trist. Ni vet ju ni som följer mig troget att det går upp och ner i livet och att jag ÄR personlig. Ibland mer, ibland mindre beroende på situation och hur jag mår såklart men delar med mig av väldigt mycket. Tycker om att ha den inriktningen i min blogg. Är ni med mig om hur jag tänker och resonerar?
Till något annat. Läste hos Bloggkommentatorerna om ”saker jag velat veta när jag var 15″… Minns ni hur det var att vara i tonåren och den tiden där precis innan gymnasiet? Jag tycker att just 15 var ok. Jag var inte tillsammans med någon, småkär i olika killar dock, var duktig i skolan och hade fina vänner. Det var en bra tid! Dock minns jag att det var läskigt att börja i gymnasiet. Veta vad man skulle BLI! Jag ville plugga media men hade då fått plugga på en annan skola än mina närmaste vänner så gick mycket på vad DE valde. Även om Samhällsvetenskaplig linje kändes som ett ok val också. Jag har alltid varit rädd för att vara själv. Men när man var 16 och började gymnasiet så var det jättekul första året. Det är när jag fyllde 17 som det började smyga på sig ångest. Jag ser tydligt varför och tror att jag kanske hade haft en lättare tid om vissa saker varit annorlunda. Samtidigt ångrar jag ingenting, mer än att jag hade haft bättre självkänsla och tro på mig själv. Jag var riktigt bra på mycket, och det jag var mindre bra på, det var OK. Man ÄR inte sina prestationer. Men mitt själförtroende och mi självkänsla skönk snabbt om det gick dåligt på ett prov eller om jag var för trött för att hänga med på någon lektion. Jag slöt mig som en mussla när det var tufft hemma och det är ju ett under att Robin lyckades knacka hål på det där skalet och att han fanns där. Redan då ♥ Jag önskar att jag vågat berätta för någon vuxen om hur jag mådde. Att någon såg.
Jag ska skriva en bok om hela mitt liv, ja mitt liv hittills i alla fall. Mitt snart 35-åriga liv. En bok som för mig själv att få gå igenom och bearbeta allt. Släppa det som behövs släppas och känna mer förståelse för mig själv. Kanske får någon annan läsa den, kanske inte. Men jag har velat skriva en bok så pass länge och nu är det dags. Att få ett sammanhang. En förståelse och ett avslut.
Love/E